”Och de flesta av bröderna har genom min fångenskap, stärkts i sin tro på Herren så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt än tidigare.” (Fil 1:14)
Det är inte alltid fegheten är som störst när motståndet är som hårdast. Ibland är vi mycket fegare med vår tro när människor talar väl om oss, än när alla är emot oss. Så finns det en del människor som aldrig vågar någonting alls, utan bara vill sitta på åskådarplats och heja på eller klaga på de andra.
Den finske poeten Elmer Diktonius har myntat orden: ”Tama fåglar har en längtan, vilda fåglar flyger”. Det ”tama” människorna är de som aldrig själva vågar sig ut i kampen. Men det finns också många ”vilda” fåglar som kastar sig ut i det okända och ger sig själva helt i kampen för Guds rike. Visst är livet mycket farligare för de vilda än för de tama. Men tama fåglar får aldrig uppleva den fria flyktens fantastiska erfarenheter: känslan av att ha varit någonstans, känslan av att ha åstadkommit något, känslan av att trotsigt ha fått möta motståndsvinden tillsammans med Herren själv.
BÖN
Herre gör mig modig!
Hjälp mig att våga kasta mig ut i den fria flykten tillsammans med dig. Hjälp
mig att våga berätta om dig för någon människa idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar