”Herren är min Herde, ingenting skall fattas mig…” (Ps 23:1)
Philip Keller berättar i sin betraktelse över den 23:dje psalmen om en tacka, som var ett fantastiskt vackert får, med stark fysik, en utmärkt päls, ett vaket ansikte och vackra ögon. Hon fick kraftiga lamm som växte till sig snabbt. Men trots allt detta hade hon ett allvarligt fel. Hon var rastlös och missnöjd. Hon försökte ofta krypa under stängslet ut i friheten. Oavsett hur fint bete herden hade ordnat åt henne ville hon ut på andra sidan. Det allvarliga var att den tackan lärde sina lamm att göra samma sak och hon var ett dåligt föredöme för de andra fåren. Till slut måste Keller, som herde för flocken, göra sig av med den fina tackan, även om det var ett svårt beslut att fatta, för Keller älskade den här tackan lika mycket som de andra fåren.
Gud vill att vi kristna ska vara förnöjsamma över den fantastiska omsorg som Herren, vår herde visar. Han väntar på att vi precis som David ska förstå att när Herren är vår herde fattas det oss ingenting. Hans belöning är när fåren är nöjda och trygga i hans vård
BÖN
Jesus, du min gode herde, jag vill vara förnöjsam idag och tacksam över allt du gör för mig och vad du har berett för mig idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar