”Och i öknen fick du erfara att Herren, din Gud, bar dig som en man bär sin son, hela den väg som ni har vandrat för att komma hit.” (5 Mos 1:31)
Jag var på promenad i skogen med mitt 2½ åriga barnbarn. Hon bar på sin älskade docka, som hon kallade bebisen. Vi hade ingen vagn med, som vi brukade och snart nog blev barnbarnet trött i benen och ville att farmor skulle bära henne. Jag lyfte upp henne och skojade med henne om att nu bar jag henne och så bar hon dockan. På så sätt hjälptes vi åt. Hon funderade ett slag och så sa hon: Jag orkar inte bära dockan mer. Du får bära henne också.
Jag log och tänkte på att vi ibland är som det lilla barnbarnet. Vi går och bär på våra bördor och så glömmer vi, att när Gud bär oss, så bär han både oss och våra bördor.
BÖN
Jesus tack för att du vill bära varje dags bekymmer och bördor. Tack för att allt vilar i dina händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar