Förlåtelseboken DU KAN BLI FRI - del 12

 

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. 

Kapitel 9:1

Sanningen skall göra er fria

Vad är sanning?

I den postmoderna kulturen är sanningsbegreppet komplicerat. James Hanvey hävdar i sin artikel om postmodernismen, att den västeuropeiska kulturen tills helt nyligen fungerade utifrån en gemensam grund, den liberala humanismen. De gemensamma dragen var en tillit till sanningens objektiva natur, att sanningen i grunden var opartisk och tillgänglig. Förnuftet och det rationella samtalet hade en central plats, både i det privata och i det offentliga livet. Frihet och självbestämmande var också viktiga värden. Människan hade ett värde. Men med postmoderniteten kommer ett nytt synsätt som Hanvey betecknar som instabilt och flytande, något som kan upplevas både befriande och hotande.

Den tidsepok som föregick postmodernismen kallas för modernismen. Inom modernismen trodde man fortfarande att det faktiskt existerade något som man kunde kalla sanning, och att den vetenskapliga metoden var det sätt på vilket man kunde nå fram till den. Postmodernismen, å andra sidan menar att om en objektiv sanning existerar, kan man inte objektivt, eller med något mått av säkerhet, få kunskap om den. Detta beror, enligt det postmodernistiska synsättet, på att det mänskliga förnuftets subjektivitet gör det omöjligt att kunna få kunskap om en objektiv sanning.

Postmodernismens mål är att systematiskt plocka sönder varje anspråk på att det finns en sanning. De verktyg man använder är relativism och subjektivism. Relativism innebär att vad som är sanning alltid beror på omständigheterna, och subjektivism betyder att vad som är sanning beror på hur jag som person uppfattar det. Varje anspråk på at det finns en absolut sanning och alla tydliga definitioner förnekas. Man ifrågasätter varje axiom och upphöjer istället mysteriet, paradoxerna, godtyckligheten. Kort sagt framhäver man en osäkerhet om allt. Ondskan har blivit bortdefinierad, för om ingenting är säkert kan man inte heller bedöma om något är ont. 

Hanvey menar att sanning i den postmoderna kulturen är starkt förknippad med makt. Den postmoderna människan frågar: ”Vems sanning?” och ”Vem har nytta av den?” Och som tidigare sagts, tror inte den postmoderna kulturen att det finns ett svar. Det finns inte bara en sanning. Detta liknar väldigt mycket Pilatus fråga till Jesus: ”Vad är sanning?”

Enligt Hanvey har vi i det postmoderna samhället också gått ifrån tron på att naturvetenskapen vill det allmännas bästa. I stället menar man att naturvetenskapen är knuten till makten och har politiska och ekonomiska syften. När vi inte längre tror på absoluta etiska regler måste vi förlita oss på en lagstiftning, som inte heller den bottnar i en objektiv och opartisk sanning, utan kan kringgås eller tolkas på olika sätt. Han säger:

Sålunda finner vi ett samhälle, där moralen i det offentliga samtalet har brutit samman, blivit kidnappad eller bara är alltför instabil för att lösa de brådskande och komplicerade frågor som det möter.

När det gäller den frihet och det självbestämmande som vi tror oss ha, menar Hanvey att det bara är en illusion. Människan blir alltmer bara ”det som hon konsumerar”. Jaget blir en handelsvara. Ytligheten förstärks av den sammanpressning av tid och rum, som är ett resultat av globaliseringen. Är man inte nåbar, dvs om man inte har mobiltelefon eller är uppkopplad på nätet, på Facebook o.s.v. har man ingen betydelse. Då finns man inte. Detta, i sin tur skapar en känsla av att våra liv endast rör sig på ytan. Djup och eftertanke saknas. ”Vi existerar bara i det ögonblick föreställningen pågår”

I tidigare tidsepoker har man alltid levt i tron att det finns en sanning. Och i sökandet efter kunskap har man letat efter Sanningen med stort S. Men i vår postmoderna tid letar man inte längre utan hävdar att allt är lika sant.

I denna kultur håller emellertid kyrkan ihärdigt fast vid budskapet om att det finns en sanning. Kyrkan gör detta i samklang med Jesus som hävdade: ”Jag är…Sanningen” (Joh 14:6)

Det kristna budskapet är att det finns en Sanning och att tron på denna Sanning faktiskt kan befria människor. Och denna Sanning hör ihop med tron på en oföränderlig Gud som skapat världen och som fortfarande upprätthåller den, en Gud som talat genom historien och som fortfarande talar.
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son… liksom han också skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen…bär upp allt med kraften i sitt Ord. (Heb 1:1-3)

Det finns en absolut, emot vilken allt annat som är och som var och som kommer kan stämmas av, det är Gud själv. John McArthur använder i sin bok följande definition på sanningen:
Sanning är det som är i överensstämmelse med Guds tanke, vilja, karaktär, härlighet och varande. Eller tydligare: Sanning är uttrycket för Gud.

Men McArthur ger på ett sätt postmodernisterna rätt. Om inte Gud fanns skulle det inte heller finnas någon sanning. Han tycker att mänskligheten borde ha lärt sig vid det här laget, att sanningen inte blir meningsfull om man inte erkänner Gud som en nödvändig utgångspunkt. 

När allt annat flyter står dock Gud fast. Hans Ord ska inte försvinna. Det gällde igår, det gäller idag och det kommer att gälla i evighet. ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå” säger Jesus i Matt 24:35.

Kallade till frihet

Vad innebär verklig frihet? Ingen människa vill väl vara bunden till något som man inte själv har valt?

Problemet är att en obegränsad frihet inte kan uppnås utan att den också för med sig isolation. Att segla på öppet hav ger en oerhörd frihetskänsla, men om havet inte hade några stränder skulle friheten vara ganska meningslös.

Under ungdomsåren längtar man efter vuxenlivets frihet från alla band, men när man blir vuxen inser man att utan banden till familj och andra personer som varit viktiga under uppväxttiden är man som seglaren ute på öppet hav, utan några stränder där man kan lägga till.

Jesus kallar oss ut i en frihet inom ramen för hans vilja. Stranden är hans kärleksfulla gemenskap; den plats och det ursprung som vi ständigt får återvända till. 

Gud vill inte att våra liv ska fördunklas av osunda bindningar vare sig till människor eller situationer i nuet eller i det förgångna. Han vill att vi ska leva våra liv i frihet. Och vägen dit heter förlåtelse; förlåtelse som vi tar emot och förlåtelse som vi ger ifrån oss.

Vi får obegränsat be om förlåtelse för sådant som vi gjort fel tidigare i livet. Vi behöver inte sitta fast i det. Det är visserligen sant att vi ofta måste fortsätta att leva med de konsekvenser som våra val och vår synd förorsakat andra. Men Jesus har köpt rätten åt oss att kunna gå vidare i livet med de nya förutsättningarna. Ibland går det att göra bot och ställa saker till rätta. Ibland går det inte. Då får vi ändå i tro ta emot Guds förlåtelse och rening och följa hans väg vidare.