VÄXANDE TRO – 2 Tess 1

 

Bibelläsning: Andra Tessalonikerbrevet 1
Läs bibeltexten här

"Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er." (2 Tess 1:3 FB)

En tro som växer och växer! En kärlek som blir allt större! Varför ser det ut att vara tvärtom så ofta. Den nyfrälste har en stor tro och kärlek. Då man möter samma människa många år senare kan tron vara ytlig och kärleken har svalnat.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp mig, Herre, att ha en tro som växer och en kärlek som blir allt större.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

 Andra Thessalonikerbrevet fortsätter med de två teman som dominerar Första Tessalonikerbrevet: Vår helgelse och Jesu återkomst.

Växande tro (vers 1-4)
Paulus tackar Gud för att tessalonikernas tro växer. Det är det naturliga i det kristna livet att tron växer. Vi börjar kanske med en vacklande tro och då vi har varit kristna en vecka kan vår tro ha vuxit, och efter två veckor är den ännu större, och då vi varit kristna ett helt år…..
Detta är det naturliga i den kristnes utveckling. Vi växer i tro, kärlek, kraft, frimodighet ju mer vi lär känna Jesus och ju mer han får ta gestalt i våra liv.

Men tyvärr ser det inte alltid ut så i verkligheten. Ofta kan vi se att de nyfrälsta har en mycket större tro, kärlek, kraft och frimodighet än den som varit kristen i många år. Vi ser detta hända också bland de första kristna. Paulus skriver till galaterna: ”Ni kom bra iväg….” (Gal 5:7), men någonstans kom de inte vidare. Samma sak kan vi se hända bland efesierna. De arbetade trofast vidare utan att tröttna, men de hade förlorat den första kärleken (Upp 2:3-4). Jag tror att det är vanligt med sådana församlingar idag. De började bra i den Helige Andes kraft och i ett fullständigt beroende av Herren i allt vad de gjorde, och så går åren. De fortsätter och fortsätter. Kanske efterhand med mindre tro, kärlek, kraft och frimodighet. Det är kanske inget medvetet beslut att det skulle bli så, men det bara blev så.

Gud vill blåsa nytt liv i våra liv och våra församlingar. Och här i Andra Tessalonikerbrevet tackar Paulus för att just detta händer. Tron växer, och det vill Paulus fortsätta att uppmuntra.
I Efesierbrevet ber Paulus att tron och kraften ska växa och att vi ska lära känna Kristi kärlek mer och mer ”tills hela Guds fullhet uppfyller er.” (Ef 3:19)

TILL EFTERTANKE
-Vad är det som gör att vi har så lätt att svalna i vår tro och kärlek, istället för att låta allt detta växa till i oss och våra församlingar?
-Vad kan vi göra för att motverka den nedåtgående kurvan?


Lidandet har ett slut (vers 5-10)
Igen talar Paulus om att lidande är ett naturligt inslag i det kristna livet. Då Paulus i Damaskus fick den livsförvandlande i kallelsen att följa Jesus fick han den med orden: ”..jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull” (Apg 9:10). Jag är inte säker på att så många av oss hade svarat ja på den kallelsen.
Men två gånger i detta avsnitt talar Paulus om att det finns en ände på lidandet. Jesus ska komma tillbaka och då får vi vila från förföljelse och då kommer rättvisa att skipas. Talet om Jesu tillkommelse är i Tessalonikerbrevet ett glädjebudskap. Det är målet för våra liv att få leva en evighet tillsammans med Jesus. Och då Paulus talar om uppryckelsen i det första brevet till Tessalonikerna, avslutar han med orden ”Ge nu varandra tröst med dessa ord” (1 Thess 4:18).

TILL EFTERTANKE
-Jesu tillkommelse och den sista tiden är det budskap som det talas mest om i hela Nya Testamentet. Hur är det i er församling med den undervisningen?
-Om budskapet om Jesu tillkommelse är lågt prioriterat i ditt liv och i församlingens liv, vad kan det bero på?


Värdiga hans kallelse (vers 11-12)
I de sista verserna i första kapitlet ber Paulus om att tessalonikerna ska bli värdiga Guds kallelse. Han skriver också på vilket sätt de kan vara värdiga Guds kallelse: ”…att vår herre Jesu namn förhärligas  genom er” (v.12). Vår kallelse är alltså att förhärliga Jesus med våra liv!

I Efesierbrevet utvecklar Paulus tanken på att vara värdiga vår kallelse (Ef 4:1). Det första han nämner är att ”ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek”. Senare i samma kapitel skriver Paulus att vi inte ska ge djävulen något tillfälle (v. 27) och att vi inte bedröva ska Guds Helige Ande (v. 30).
Ett liv värdigt Guds kallelse kräver att vi är vaksamma så att vi inte onödigtvis ger djävulen ett tillfälle att skada Guds vilja och att vi lever så i samklang med Gud att vi märker när vi bedrövar Guds Helige Ande.

TILL EFTERTANKE
-På vilka sätt ger vi djävulen tillfälle i våra liv och i församlingens liv?
-Finns det områden i mitt liv eller i församlingens liv där vi är benägna att bedröva Guds Helige Ande?