Bibelläsning: Första Tess 1
Läs bibeltexten här
"Från Paulus, Silvanus och Timoteus till
församlingen i Tessalonike som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Nåd och frid vare med er." (1 Tess 1:1
FB)
I inledningshälsningen till Paulus brev till någon församling, skriver Paulus
ofta något som kännetecknar församlingen. Till Tessalonikerna adresseras brevet
till församlingen som lever i Gud.
Paulus skriver vidare att de tog emot evangeliet med glädje mitt under
svåra lidanden (v.6) och att evangeliet kom till dem inte bara i ord utan även
i kraft (v.5).
Vi kan ha tagit emot evangeliet på olika sätt, under olika förhållanden, men
den viktigaste frågan är hur vi lever nu.
==> Mannkorn att tugga på under dagen:
Kan det sägas om mig att jag
lever mitt liv i Gud? Eller vad är det som tar Guds plats i mitt liv? Vad lever
jag i?
ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE
Tacksägelse (vers 2)
Paulus börjar brevet till tessalonikerna med att
försäkra dem om att han ständigt ber för dem. Bönen börjar med tacksägelse.
Tacksägelse är säkert det allra bästa sättet att inleda sina böner.
Många gånger börjar vi våra böner med förbön för allt som bekymrar oss. Ibland
kan det till och med vara så att vår bönestund gör oss sämre till mods än då vi
började be, om vår bön fastnar i en detaljerad beskrivning av våra bekymmer. Vi
kanske då umgås mer med våra bekymmer än med Gud.
Då vi ber för våra böneämnen fokuserar vi på det som vi inte har, men om
vi börjar med tacksägelse fokuserar vi med tacksamhet för det vi har.
I Psalm 100 liknas tacksägelse med att gå in i porten till Gudsgemenskap:
"Gå in genom hans portar med tacksägelse" (Ps 100:4)
TILL EFTERTANKE
Vi ska göra våra önskningar kända för Gud. Men då vi gör våra önskningar kända
är det vi själva och våra önskningar som är i centrum. I tacksägelse och
lovprisning är det Gud som står i centrum.
Då Jesus undervisar sina lärjungar i hur man ska be, uppmanar han dem att ha en
riktig balans i sin bön. "Herrens bön" börjar med lovprisning där vi
lyfter upp vår blick och bekänner Guds storhet och makt. Vi ber om Ditt namn,
Ditt rike, Din vilja. Bönen slutar med att vi lyfter upp vår blick i
lovprisning. Vi ber om Ditt rike, Din makt och Din härlighet. Mellan början och
slutet kommer våra önskningar och bönebegär om dagligt bröd, förlåtelse,
vägledning och beskydd. Det är bra att låta bönen börja och sluta med Gud och
inte med våra problem.
- Hur är det i ditt böneliv? Finns det plats för tillbedjan, tacksägelse och
lovprisning? Ger du dig tid att bli stilla inför Gud och lyssna på honom?
Förkunnelse i den Helige Andes kraft (vers 5)
Paulus hade grundat församlingen i Tessalonike och påminner tessalonikerna om
hur han kom till dem med evangeliet. Evangeliet förmedlades inte bara med ord
utan "också med kraft och Helig Ande i fullt mått" (vers 5). Det är
tydligt av texten att Ordet följdes av synbara resultat som var väl kända för
tessalonikerna "ni vet ju vad vi förmådde göra bland er" (vers
5).Paulus förlitade sig inte på att han skulle kunna formulera sina ord så att
människor blev frälsta. Han visste att ord inte räcker till, utan att det
behövs något mer än bara ord. Han såg inte på sig själv som någon god talare.
Han beskriver sig själv som en "klen talare" (2 Kor 11:6), men lät
sig inte hindra av det för han visste att goda tal för med sig stora problem:
-För det första kan det bli så att vi litar på vår förmåga att uttrycka oss på
ett bra sätt, i stället för att vara beroende av den Helige Ande.
-För det andra kan goda tal leda till att människor bygger sin tro på mänskliga
argument och inte på den helige Andes kraft. Paulus skriver i ett annat av sina
brev: "Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min
predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom
en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på
mänsklig visdom utan på Guds kraft" (1 Kor 2:3-5 FB)
TILL EFTERTANKEI den grekiska kulturen var vältalighet en av de mest
upphöjda konsterna. Det handlade om att på bästa sätt övertyga sina åhörare om
sanningshalten i det som sades.
Aristoteles hade formulerat tre nyckelord för att kunna övertyga de som
lyssnade:
- Etos
som har med etik att göra. Man måste ge ett trovärdigt intryck och vara en
trovärdig person. Om två personer säger samma sak kanske du tror på den ena men
förkastar det den andra säger med utgångspunkt från den tillit du känner för de
olika personerna
- Patos. Det du säger måste sägas med patos, med inlevelse. Åhörarna
måste uppleva att du är ett med budskapet och att budskapet är viktigt för dig.
En förkunnare som säger väldigt bra saker, men på ett oengagerat sätt blir ofta
inte hörd.
- Logos har att göra med logik. Innehållet i det du säger måste vara
logiskt uppbyggt och förståeligt för att det ska kunna tas emot.
Alla dessa saker är viktiga att tänka på för alla som vittnar och förkunnar.
Men kanske är det detta som Paulus vänder sig mot i sina brev. Han går med en
fruktan att det är hans egen förmåga som får människor att tro. En sådan tro
kommer inte att hålla länge. Därför betonar han att det inte räcker vers
6-9)med att lita på mänsklig förmåga. Den Helige Andes övertygande kraft är en
absolut nödvändighet för att våra vittnesbörd och vår förkunnelse ska kunna gå
fram till andra människors längtande hjärtan.
-På vilket sätt kan vi vara med och bidra till att ordet inte bara blir ord,
utan presenteras "med kraft och helig Ande i fullt mått."
Från att ha förebild till att bli förebild
– (vers 6-9)
Tessalonikerna hade tagit emot Ordet (vers 6). Paulus var den som förmedlat
Ordet till dem och Paulus blev helt naturligt den som blev deras förebild på
vad det innebär att vara kristen. Det står att de följde Paulus exempel. Nya
kristna behöver bra förebilder. Efterhand som de lärde känna Jesus mer och mer
blev det Jesus som blev den stora förebilden (vers 6).
Nästa steg i utvecklingen, då de hade blivit stadfästa i sin tro, var att de
själva blev förebilder för andra som var i behov av goda förebilder för att i
sin tur kunna växa sig starkare i sin tro (vers 7-9)..
Det är det naturliga i livet. Småsyskon lär sig av sina storasyskon och nya
lärjungar lär sig av dem som vandrat med Herren en bit på väg.
TILL EFTERTANKE
-Hur skulle det se ut i församlingen om alla andra hade mig som förebild?
-På vilket sätt skulle jag behöva utvecklas i mitt lärjungaskap för att bli en
förebild värd att följa?
Jesus ska komma tillbaka (vers 10)
Varje kapitel i Första Tessalonikerbrevet berör på
något sätt Jesu andra tillkommelse. Det är huvudtemat i brevet. Ja, det är till
och med ett huvudtema i hela Nya Testamentet. Budskapet i Gamla Testamentet var
att Messias skulle komma. Och Messias kom. Huvudbudskapet i Nya Testamentet är
att han ska komma tillbaka.
I det första kapitlets sista vers står det helt enkelt
att Jesus ska komma från himlen och rädda oss från den kommande vreden. Vad är
det för vrede som Jesus ska rädda oss från?
En trolig tolkning är att vreden är den sista stora
nöden som kommer i förbindelse med Jesu andra tillkommelse. Den nöden går också
under namnet "Den stora vedermödan" och Jesus säger om den tiden:
"Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världen början till denna dag" (Matt 24:21).
Den
vreden talas det också i en helt annan litterär form i Uppenbarelseboken där
vredesskålarna töms över jorden (Upp 16).
Detta tema kommer jag att kommentera vidare i varje
kommande kapitel av Första Tessalonikerbrevet. Kanhända kommer bilden av Jesu
andra tillkommelse att klarna efterhand.
TILL EFTERTANKE
De sista orden lärjungarna fick höra i förbindelse med Kristi Himmelsfärd var:
"Denne Jesus som har blivit upptagen från er
till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till
himlen." (Apg 1:11).
Detta budskap fyllde
lärjungarna med förväntan och hopp.
-Hur upplever du budskapet om att Jesus ska komma
tillbaka? Fylls du av förväntan? Påverkar kunskapen om att Jesus ska komma
tillbaka dig på något sätt? I så fall på vilket sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar