”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar...” (Rom
8:16)
Barnaskapet ger vissa privilegier
i relationen till far. En sak är att faderns kärlek är villkorslös. Att jag
blivit född in i Guds familj betyder att jag tillsammans med alla andra Guds
barn är älskad för den jag är, oavsett om jag presterar bra eller dåligt.
Kärleken är inte grundad på prestationer utan på tillhörighet. Fadern säger
till sina barn: ”Med evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd
förbliva över dig.”(Jer 31:3 LB) Faderns kärlek tar inte slut. Åtminstone inte
från Faderns sida. En man som gett upphov till ett barn, kommer alltid att vara
det barnets far. Visst kan barnet göra som i liknelsen om ”den förlorade sonen”
(Luk 11:15 ff). Barnet kan gå bort från Gud och förslösa det goda som han gett.
Men Fars kärlek upphör inte ändå, vilket framgår tydligt av liknelsen, som
egentligen handlar mer om hurdan Fadern är än om sönerna som beskrivs där.
BÖN
Tack Gud för att din
kärlek aldrig sviker. Tack för att du aldrig abdikerar från ditt faderskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar