Från Lettlandsbloggen

(Sommaren 2009 flyttade vi till Riga i Lettland. Det skulle bli vårt hem i tre och ett halvt år. Vi lägger ut några minnesvärda händelser från vår tid i Lettland varje måndag, onsdag och fredag en stund framöver.)

Här kommer mer från Ruts Lettlandsdagbok:

Ännu en vecka i Riga (augusti 2009)

Lördag igen
Idag har vi varit med om ännu något nytt. Vi har varit på vår första begravning i Lettland. Vår bokförare har arbetat för ”Pestisanas Armija” i många år. I fredags dog hans mamma. Vi sände kondoleanser till honom, men precis innan vi skulle gå ifrån kontoret i fredags eftermiddag kom vår ekonom och frågade om vi inte hade möjlighet att följa med på begravningen som representanter för bokförarens arbetsplats. Visst! Vi tyckte det var intressant, även om det i våra öron låter lite främmande att man går på en begravning där man inte har en aning om vem den döde är.

Nåväl ekonomen, vår ”Guardian Angel” skulle följa med också och han skulle skaffa de blommor som behövdes. Vi tog på oss våra uniformer, tog oss ut på Frihetsgatan och kom fram till kyrkan strax innan ceremonin började. Vi hade med oss en underbar jättekrans med vita rosor och blekt rosa gladiolus. Man är inte sparsam med blommor i det här landet - i alla fall inte så här års. Framme i koret låg den döda i kistan, men innan vi satte oss hann jag att se att locket inte var på. Vi fick själva gå fram och lägga vår jättekrans framför kistan.

Precis innan ceremonin skulle börja fick vår ekonom en förfrågan om han kunde vara med och vara bärare, för en av de vidtalade bärarna var döfull och kunde inte fullgöra sitt uppdrag. Vår ängel ryckte förstås ut och fick ett speciellt armband i svart och vitt som visade att han var bärare. Senare skulle det visa sig att han inte bara var bärare utan också ”grävare” eller snarare ”igenskottare”.

Ceremonin i kyrkan var lång – men innehöll professionell och vacker cellomusik med orgelackompanjemang. Prästen tillhörde naturligtvis inte ”Pestisanas armija” – så hans arbetsspråk var inte engelska utan lettiska - och de obegripliga orden vaggade snabbt min kära make till sömns. Men det går inte an att sova i kyrkan när man har röda axelklaffar, så frun väckte honom med en vänlig puff i sidan. Sedan sjöng vi. Melodierna var välkända och vartannat lettiskt ord lyckades vi pricka in riktigt bra.

När prästen talat färdigt och sångerna var sjungna skulle ekonomen och de andra bärarna gå först och bära ut kistan. Men allra först skulle locket på. Och så skulle alla som lagt sina kransar framför kistan ta dem med sig. Alla rusade fram och tog tag i sina tunga blomkransar och så började processionen ut ur kyrkan. Vi gick sist. Vi ville se hur de andra gjorde.

När den döda i sin kista lagts in i en vit skåpbil pyntad med björkris körde den iväg först och sedan följde alla de andra kanske 20 bilarna efter. Vi trodde vi skulle köra till en angränsande gravplats, men karavanen åkte över skog och slätt och kom till slut långt ut på landet till en liten skogsdunge. Där fick alla ta sina kransar, kistan lyftes ur och bars upp på den lilla skogskyrkogården där en grav var förberedd med en över en meter hög jordhög vid sidan. Vägen upp till gravplatsen var vackert pyntad med grankvistar som låg utlagda på gången.

Väl framme vid graven började en ny ceremoni – där restes ett kors vid fotändan av graven, locket lyftes av och alla fick ta ett sista farväl av den döda. Musikerna från kyrkan var redan på plats i skogsdungen när begravningsföljet anlände. Och korna i hagen nedanför deltog i den stillsamma musiken.  Sedan sattes locket på igen och ett vackert vävt täcke lades över kistan.  Brädorna som kistan vilat på i markläge togs bort samtidigt som kistan långsamt firades ner i graven. Ekonomen hade aldrig gjort det här förut men skötte sig exemplariskt. Sedan öste prästen tre skovlar jord över den döda, men vi förstod snart att det inte bara var prästen som fick göra detta utan alla begravningsgästerna gjorde samma sak och det blev ett väldigt kastande. Sedan började bärarna, fyra starka karlar gräva tillbaka jorden över den döda. Ekonomen deltog även här med kraft. Efter ca 20 minuter hade dessa män som verkligen fick arbeta hårt, skottat igen graven och byggt upp en prydlig förhöjning med korset vid fotändan. Man plattade till jordhögen så att det blev som en jordkista. Sedan täckte man hela graven med granris innan begravningsgästerna fick gå fram och täcka den upphöjda graven med sina enorma blomsterbuketter och kransar.

Det var en fin begravning och vi fick en fin inblick i Lettisk kultur. 

Rut