UTMANINGEN 9 okt - Hes 29

PROFETIA MOT DET SJÄLVGODA

Bibelläsning: Hesekiel 29

Läs bibeltexten här

"Jag är emot dig, farao, du Egyptens kung,
du stora monster, som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min, jag har själv gjort den."  (Hes 29:3 FB)

Här talar profeten ord från Gud mot Egypten och Egyptens kung.

Gud talar emot det självgoda, det som tar till sig berömmelse, det som ser ned på de andra och det som litar på sin egen styrka.

Alla de som satt sin tillit till Egypten kommer att se det vackla. De som stöder sig på Egypten ska uppleva att käppen de lutar sig mot ska gå sönder och skada dem själva (vers 7).

Gud har samma budskap till oss idag. Vi ska inte förhäva oss och tro att vi är större än vad vi är. Vi ska inte sätta vår tillit till oss själva eller våra egna resurser. Vi ska bygga våra liv på tillit och beroende till Herren. Vi får söka först och främst Guds rike. Då vi gör det kommer alla andra saker att falla på plats. (Matt 6:33) 

==> Mannakorn att tugga på under dagen: "Det som för världen var oansenligt och föraktat....har Gud utvalt... för att ingen människa skall berömma sig inför Gud" (1 Kor 1:28-29)

___________________
Innehåll kapitel 29:
Profetia mot Egypten

Kommentar:
Då Jerusalem hotades av Babylons kung Nebukadnessar ingick Juda ett förbund med Egypten. Men Nebukadnessar drog ut mot Egypten som led ett stort nederlag. Egypten beskrivs här som en rörstav (som växte vid Nilen). Då man stöder sig mot rörstaven bryts den av och skär in i den som stöder sig på den (vers 6-7).

Nebukadnessar anföll senare ännu en gång Egypten 572 f.Kr. (vers 19) och förde bort många egyptier i fångenskap till Babylon. Efter några år blev Babylonierna besegrade av det persiska riket. Den persiske kungen Koresh gav då en möjlighet för de fångna folken att återvända till sitt hemland. Det fick judarna göra och även de egyptier som varit fångar i Babylon. Den egyptiska fångenskapen i Babylon varade i fyrtio år (vers 11).

Egypten som tidigare hade varit en stormakt blev ett underkuvat folk. Först av perserna, sedan av grekerna och sedan av romarna.

Till eftertanke:
Sensmoralen av detta kapitel lär oss att det inte finns någon trygghet i att lita på sig själv (Egypten), eller lita på hjälp från andra (Juda). Vi blir igen påminda att den enda vi kan lita på som aldrig sviker är Gud själv.