Bibelläsning: Andra Moseboken 12
Läs bibeltexten här
"...när jag ser blodet
skall jag gå förbi..." (2 Mos 12:13 FB)
Det fanns en dödsdom över allt förstfött i Egypten. Det fanns bara ett
sätt att bli räddad. Ett lamm måste slaktas. Blodet skulle hällas upp i en
skål. En knippe isop skulle doppas i skålen och användas som pensel för att
måla blodet på dörrkarmarna runt dörren till huset.
Alla hus som hade blodets tecken på sin dörr skulle bli frälsta från döden.
Döden skulle gå förbi (det hebreiska ordet "påsk" betyder "gå förbi").
Som så mycket annat i det Gamla Testamentet är detta en förebild på det som
skulle ske i det Nya Testamentet. Det finns en dödsdom över mänskligheten.
Syndens lön är döden. Men det finns ett sätt att bli räddad. Jesus,
offerlammet, har blivit slaktat. Var och en som, bildligt talat, bestryker sitt
liv med Jesu blod, blir frälst. Blodet är utgivet för alla men blir bara
verksamt för dem som personligen tillgodogör sig blodets kraft.
Kristi blod är garantin för vår frälsning och förlåtelse.
"Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk
blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna." (vers 22)
"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi
gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all
synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och
sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast
och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all
orättfärdighet" (1 Joh 1:7-9 FB)
Tack att jag är fräst genom Jesus blod.
_______________
Översikt:
- Vers 1-28
Herren instruerar Moses och Aron om vad som ska ske. Israeliterna ska stryka
lammets blod på dörrposterna och där Herren ser blodet ska döden gå förbi det
huset.
- Vers 29-51
Egyptens förstfödda dödas. Farao ber om förbön och egypterna ber israeliterna
lämna landet så fort som möjligt. Herren för ut israeliterna ur Egypten.
Kommentar:
Utdrag ut studiehäftet GT:s historia/Baronowsky:
Plågorna i Egypten
Det har
gått lång tid sedan Josef var en ledare i Egypten. Israels folk hade blivit
slavar. Där och då kallar Gud Moses och lovar att föra ut folket ut ur
slaveriet, till ett rikt land, löfteslandet.
Gud hade sett hur folket fick lida och Han hade hört deras rop
om hjälp. Nu var bönesvaret på väg (2 Mos 3:7-10). Gud sänder Moses och Aron
till Farao för att be honom släppa Israels barn ut ur fångenskapen.
Nu börjar en lång dramatisk kamp mellan det Gud har talat och
mänskliga makthavares vilja. Kampen ser ut att vara ojämn. Två enkla män från
slavfolket, Moses och Aron, mot Farao, ledaren för den mäktigaste politiska,
ekonomiska och militära makt som världen kunde ställa upp med. Men Moses och
Aron handlade inte i mänsklig makt utan på Guds ord.
I kampen drabbas Egypten av tio fruktansvärda plågor. Vi ser
hur en härskare som inte vill böja sig för det Gud talat leder till stort
lidande för ett helt folk. I världshistorien kan vi se många exempel på det.
Sänder Gud lidandet?
Det onda som vi
ser i världen, krig och lidande, kommer inte från Gud utan från djävulen. Men
det finns några undantag i världshistorien:
- Syndafloden (Noas ark) 1 Mos 6-8
- Förstörelsen av Sodom och Gomorra 1 Mos 19
- Plågorna i Egypten 2 Mos 7-12
- Då Gud tömmer sina vredesskålar över jorden i förbindelse med händelserna i
denna tidsålders avslutning Upp 16
I alla dessa exempel räddar Gud sitt folk från ödeläggelsen. Och
även om hela Egypten drabbades av katastroferna, kunde Guds folk vila tryggt
och fick uppleva att Gud tog hand om dem.
Den första påsken (2 Mos 12)
Den sista
plågan över Egypten skulle bli den avgörande. Döden skulle drabba allt
förstfött i Egypten. Gud sa att han skulle hålla dom (2 Mos 12:12). Det var en
dödsdom över hela Egypten.
Men det fanns en möjlighet att bli räddad, frälst. Genom att
slakta ett lam och stryka lammets blod på dörrkarmarna till huset (2 Mos 12:7).
De husen som var bestrukna med lammets blod skulle bli räddade från döden. Gud
hade sagt: ”När jag ser blodet skall jag gå förbi” (2 Mos 12:13).
Då gav Farao med sig och lät israeliterna resa. Men då de kom fram
till Röda Havet hade Farao redan ångrat sig och kom efter israeliterna med hela
sin här. Israeliterna blev rädda, men Moses förmedlade en hälsning från Gud: ” Var
inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge
er…. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos
14:13-14).
Moses sträckte ut sin hand på Herrens ord och Gud tog bort havet
så att israeliterna kunde gå över till andra sidan. De hade nu lämnat
slaveriets land och var på väg till det land som Gud hade lovat Abraham och
hans ätt.
Förebilder
Berättelsen om den första påsken är en förebild som pekar fram på den frälsning
vi får ta emot genom Kristus. I den kristna påsken i Nya Testamentet får
detaljerna i den första påsken ett nytt innehåll och en ny betydelse.
Det vilar en dödsdom över världen
idag på grund av synden, för ”syndens lön är döden” (Rom 6:23). Men det finns
en möjlighet till frälsning genom lammets blod!
Gud vill också idag föra ut människor ur slaveriets land, slaveriet under synden, och föra oss ut i frihet.
Till eftertanke:
- På vilka olika sätt är den första
påsken en förebild på Jesu död på korset?
Blodet hade ingen räddande
(frälsande) kraft förrän man beströk sina dörrposter med det.
- Vad skulle det kunna innebära
bildligt för oss att bestryka dörrposterna med lammets blod?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar