”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan
brann! (Luk 12:49)
Det hade varit en långvarig torka
den sommaren. Räddningstjänsten hade utfärdat flera varningar. Brandfaran var
stor. Vi var lediga och njöt av solen i trädgården, men upptäckte gradvis att
vi stördes av oljudet från helikoptrar som surrade omkring den plats där vi
bor. Vi började känna brandröken och när brandbilarna körde förbi på gångstigen
vid vårt hus, förstod vi att det brann i närheten. Det var en omfattande
skogsbrand som tagit fart i skogen alldeles bakom vårt hus. Med oro följde vi
utvecklingen under dagen. Från vårt hustak såg vi röken från branden och vi la
noga märke till vindriktningen. Vi såg hur man vattenbombade. Branden släcktes
först nästa dag och vi gick ut för att se på förödelsen. Ett stort område hade
berörts av elden. Brandmännen berättade att elden spreds längs marken, men att
den också hoppade från trädtopp till trädtopp. Det pyrde fortfarande i marken.
Det var en skrämmande upplevelse,
men Jesus använder bilden av elden för att beskriva hur han vill att allt och
alla ska beröras av hans helige ande och nås av evangeliet. Har elden väl
startat sprids den strax till allt som finns i närheten. Elden sprider sig i vindriktningen och den
sprider sig till det som är torrt. Så är det också med evangeliet. Dit den
helige ande blåser och där det finns ”brännbart material” - människor som
törstar, sprids evangeliet.
Om man vill stoppa spridningen av
en skogsbrand måste man hugga en brandgata så att det blir ett avstånd mellan
det som brinner och det som ännu inte antänts. Evangeliets spridning stoppas
också av avstånd. Vi kristna måste våga leva i närkontakt med människor som
ännu inte nåtts av elden så att evangeliets eld kan fortsätta att spridas.
BÖN
O att den elden redan
brunne, som du o Jesus tända vill
O att all världen
redan funne, den frid som hör Guds rike till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar