(Sommaren 2009 flyttade vi till Riga i Lettland. Det skulle bli vårt hem i tre och ett halvt år. Vi lägger ut några minnesvärda händelser från vår tid i Lettland varje måndag, onsdag och fredag en stund framöver.)
För några dagar sedan berättade jag om våra ledardagar i Daugavpils som handlade om drömmar och visioner för framtiden. Jag vet inte om det var ett resultat av drömmar och visioner, men plötsligt började man inviga juniorsoldater på den ena platsen efter den andra.
Jag tror att det var Sarkani som var först ut. Sarkani är en liten by bara någon kilometer från Skangal. I Sarkani bor det 70 personer. De flesta vuxna är alkoholister och kriminella. Det var hit man skickade dem som man kallade "hopplösa fall". Kommunens ordförande sa till oss att det inte är någon idé att hjälpa folket i Sarkani, dom är så lata att då de stjäl ved i skogen sågar de av träden i midjehöjd för att slippa böja sig.
Byn består av sju tvåvåningshus som var lägenheter för den ryska militären under ockupationen. Det finns visserligen toaletter i lägenheterna, men de var oanvändbara. Vatten och avlopp hade för längesedan frusit sönder. Fönstren var trasiga, taket var trasigt och människorna var trasigast av allt. Genom kårledarparet hade man startat verksamhet bland byns barn. Och en dag var det dags för den första soldatinvigningen. Den hölls på Skangal. Plötsligt var tio procent av byns befolkning juniorsoldater. Finns det någon by eller stad som slår det?
Någon frågarna en av pojkarna som blivit juniorsoldat hur det kommer sig att han började tro på Gud. Han svarade att hans mamma hade råkat hälla en hel kastrull med kokande vatten över honom så att han fick brännskador på stora delar av kroppen. Det gjorde fruktansvärt ont, men då bad Aizan (Kårledaren) för mig och jag blev helt bra. Då började jag tro på Gud.
Jag återkommer med fler juniorsoldatinvigningar på måndag.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar