UTMANINGEN 2 nov - Dan 6

 

VAD BRUKAR DU GÖRA?

Bibelläsning: Daniel 6
Läs bibeltexten här

"Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra." (Dan 6:10 FB)

Daniel hade hamnat i lejongropen. Orsaken var att Daniel levde ett så helgat liv att hans kollegor inte kunde hitta något att anklaga honom för, "De fann ingen förseelse och ingen orätt hos honom" (vers 4). Att se någon som levde ett rent och heligt liv irriterade dem tydligen så mycket att de gjorde allt de kunde för att röja Daniel ur vägen. Det är orsaken till att han hamnade i lejongropen.

Orsaken till att Daniel blev räddad undan lejonen var att han förtröstade på Gud "När han hade tagits upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud" (vers 23). Det lilla ordet "ty" betyder att detta var orsaken till hans räddning.

Tänk vilka resultat förtröstan på Gud kan åstadkomma!

Men i detta kapitel ser vi också orsaken till att Daniel kunde leva ett liv i nära relation med Gud. Han hade skaffat sig heliga vanor. Våra vanor formar våra liv. Dåliga vanor drar ner oss och goda vanor lyfter upp oss.

Daniel föll på knä och bad till Gud tre gånger om dagen, "så som han tidigare hade brukat göra" (vers 10).

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad brukar jag göra? Hur ser Mina vanor ut då det gäller Min gudsrelation?
__________________
Innehåll kapitel 6:
Daniel i lejongropen

Kommentar:
Daniel var över åttio år då detta händer, och han tillhörde kungens närmaste män (vers 3).

De övriga furstarna använde sig av kungens högmod. De bad kungen att införa en lag att han skulle vara den ende som man fick tillbe. Vem skulle inte bli smickrad av ett sådant förslag?

I Babylonien hade kungens ord varit lag. Det gällde även nu i den Medo-Persiska lagen, men enligt Medo-Persisk lag kunde inte ett kungligt påbud återkallas. Inte ens av kungen själv. Kungen ville gärna skona Daniel, men han hade inte makt att upphäva sin egen lag.

Då Daniel efter en natt med lejonen kom ut helskinnad blev istället de som förmått kungen att införa lagen kastade i lejongropen (vers 24). Det var helt enligt persisk sed att föra över straffet på den som anklagat en oskyldig. 

I kapitlets sista vers kan vi läsa att detta hände "under Darajavesh regering, det vill säga under persern Koresh regering" (vers 28). En förklaring till detta skrev jag om i kommentaren till föregående kapitel. Den verklige kungen var Koresh och Darejavesh var ståthållare. Detta för att uppnå maktbalans i det Medo-Persiska riket: persern Koresh och medern Darejavesh. Det kan också finnas en helt annan förklaring. En del forskare menar att Koresh och Darejavesh är två namn på samma person.

Till eftertanke:
Genom sitt liv och sin fasta tro på Gud hade Daniel och hans tre vänner fått Nebukadnessar att bekänna deras Gud som den högste och den störste (3:29-33).
- Vad åstadkommer min tro och mitt liv för människorna i min omgivning?
Många år senare resulterar Daniels tro till att även kungen i Medo-Persien bekänner Gud som levande för evigt och som en gud som befriar och räddar och gör tecken och under (6:26-27).