Redan första hösten i Lettland berättade vi för alla som ville lyssna att vi skulle starta en ny tvåårig officersutbildning nästa sommar. Det hade inte varit någon officersutbildning i Lettland på några år. Vi sa samtidigt att det förmodligen inte skulle bli något nytt intag av kadetter året efter. Så har man planer att bli officer var det nu man skulle ansöka.
Vi satte upp som ett trosmål att vi skulle få sex nya kadetter då officersskolan skulle starta i augusti påföljande år. Varje månad samlade vi alla ledarna till "Ledardagar" och där ställde vi fram sex tomma stolar som vi bad att Herren skulle fylla med blivande officerare.
Flera månader stod de sex stolarna tomma. Vid jul antog vi den första kandidaten som skulle få gå på skolan. En stol var fylld och vi tackade Gud och bad om fem till. Under julen fick vi besked att vår enda kandidat hade fått tuberkulos och blivit inlagd på intensivvård på sjukhus. Det kunde bli långvarigt och plötsligt hade vi sex tomma stolar igen.
Månaderna gick och varje Ledarsamling bad vi för våra sex tomma stolar. Men så plötsligt hände det. Den ena ansökan efter den andra kom in och den som legat på sjukhus blev frisk. Då höstterminen skulle börja hade vi åtta förväntansfulla kadetter på väg till sitt välkomstmöte (bilden).
Två år senare på ett av mötena under vår kongress i Riga ordinerades åtta nya löjtnanter, och vi bad Gud om ursäkt för att vi förväntat för lite av honom.
Under vår återstående tid i Lettland ordinerades ytterligare fyra löjtnanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar