I Matteusevangeliets fjortonde kapitel berättas det om hur Jesus mättade fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Det hade varit ett långt möte. Man blir lätt hungrig om man har varit på
ett långt möte. Lärjungarna började nog bli hungriga själva så de bad Jesus att
skicka iväg folket så att de kunde köpa mat i byarna. Jesus svarade att folket inte
alls behövde gå iväg till byarna. Lärjungarna kunde själva ge folket mat. Problemet
var att lärjungarna inte ens hade mat så att det räckte till dem själva.
Då Jesus så säger ”Ge dem att äta,
ni själva,”, verkar det som om han menade att lärjungarna hade resurser som
de själva inte var medvetna om.
Lärjungarna hade två fiskar och fem bröd och de såg framför sig en
hungrig folkskara bestående av tusentals människor. Eftersom det oftast är fler
kvinnor än män som går på gudstjänster, så är det inte orimligt att tänkas sig
att det var femton tusen människor samlade. Det är fler än man kan få in på
Globen i Stockholm. Där var mycket folk och lite mat.
Då lärjungarna tvivlande lät blicken vandra mellan människohavet och de
två fiskarna och de fem bröden visade Jesus dem på lösningen. ”Lämna dem till mig”, sa han.
Jesus tog de två fiskarna och de fem bröden och läste tackbönen. Sedan
lämnade han tillbaka maten till lärjungarna, men det var fortfarande bara två
fiskar och fem bröd.
Här tror jag lärjungarna behövde lite frimodighet för att påbörja mutdelningen.
Hur gör man då man delar ut två fiskar och fem bröd till femton tusen
människor. Hur kommer de 14.999 människorna att reagera som maten inte räcker
till.
Men lärjungarna delade ut och delade ut och delade ut. Maten i deras
händer ville bara inte ta slut. Undret skedde i lärjungarnas händer. Då de
lydde vad Jesus hade sagt blev de bärare av Gud under.
Då alla var mätta och ingen längre orkade tänka på varken fiskar eller
bröd samlade man ihop det som blev över. Tolv korgar fulla!
Hur tror du lärjungarna kände sig efter den händelsen? Jag tror att de
var glädjerusiga och dunkade varandra i ryggen av glädjefylld förvåning och de
återberättade säkert för varandra vad som hade skett gång på gång. De kanske till
och med talade om hur dumma de varit som tvivlat på Jesu förmåga och att detta
skulle de minsann aldrig glömma.
Och de glömde det inte heller förrän vid nästa möte. I nästa kapitel
Matteus 15 är man på möte igen. Fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. Samma
sak hände igen. Lärjungarna och folket blev hungriga. Då Jesus påpekar
problemet, svarar lärjungarna: ”Varifrån
skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig
mätta?”. Jesus frågade hur mycket mat lärjungarna hade. Han bad för maten
och gav den tillbaka till lärjungarna. Lärjungarna delade ut. Undret skedde i
deras händer ännu en gång. Alla blev mätta och sju fulla korgar med mat blev
över.
Jag tror att lärjungarna efter den händelsen skamset sa till varandra: ”Hur kunde vi vara så dumma så att vi
tvivlade efter det vi hade varit med om med de fem tusen?”
Efter mötet skulle lärjungarna och Jesus fara över till andra sidan sjön.
Plötsligt kommer lärjungarna på att de är hungriga och att de glömt att ta med
sig bröd till sjöresan. Efter undret med de fem tusen och undret med de fyra
tusen, sitter nu tolv män och grälar på varandra för att ingen kommit ihåg att
ta med sig bröd till hemresan. Jesus blir irriterad på sina lärjungar och
utbrister: ”Varför säger ni till varandra
att ni inte har något bröd? Begriper ni fortfarande ingenting?”
Jesus hade vid flera tillfällen demonstrerat sin makt och låtit under ske
genom lärjungarna. Men lärjungarna var helt fokuserade på vad de inte hade.
Gud har välsignat oss med all Andens välsignelse. Och ändå är vi så ofta
fokuserade på det vi inte har. Jag
tror att Gud frågar oss i dag: ”Varför
säger ni att ni inte har?”
Tänk om det faktiskt är så att du är
rikare än du tror och att Anden som bor i dig vill manifestera sig på ett
övernaturligt sätt också i ditt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar