- Olof Edsinger i Världen idag -
Under lång tid var det självklart att Europa fungerade som sändande part i världsmissionen. Missionssällskap och kyrkosamfund gjorde stora insatser på missionsfältet, och de synliga manifestationerna av dessa var bland annat byggandet av kyrkor, skolor och sjukhus.
När vi i Europa blivit välsignade av evangeliet, resonerade man, har vi en skyldighet att dela med oss av välsignelsen till andra. Det var missionsarbete ”from the West to the rest” – från väst till Asien, Afrika och Sydamerika – som gällde.
I modern tid har dessa insatser blivit ifrågasatta. I samband med 50- och 60-talets frihetsrörelser från Europas kolonialmakter, men också inom våra dagars postkoloniala teoribildningar, har kritiken varit hård mot västvärldens missionshistoria.
Som regel har vi dock ingenting att skämmas för när det gäller vårt missionella arv. Tvärtom! I normalfallet förtjänar våra missionärer både att minnas och att hedras.
Men parallellt med detta har vi även en helt annan trend att förhålla oss till – den som ibland brukar beskrivas som ”mission i retur”. Gemensamt för såväl Asien och Afrika som Sydamerika är nämligen att dessa kontinenter rymmer ett stort antal växande kyrkor, med en i många fall imponerande vision för internationell mission.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar