”Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte…” (Ef 6:14)
Sonen var i tidiga tonåren och
hade just köpt sin första cykel, för pengar han tjänat ihop själv. Efter bara
ett par dagar blev cykeln stulen och glädjen över cykeln byttes snabbt i sorg.
Tillsammans gick vi till polisen för att anmäla stölden. Väl där beklagade vi
oss till polisen över vad som skett och talade om den stora ekonomiska
förlusten som stölden innebar för sonen. ”Jamen” säger polisen, ”det får ni väl
ut på försäkringen?” När vi upplyser
honom om att cykeln faktiskt inte var låst, stannar han upp i sin pekfingervals
på skrivmaskinen, där stöldrapporten långsamt höll på att växa fram. Han ser på
oss och säger: ”Jamen, måste man vara så ärlig då?” Lagens väktare frågar om
man måste vara ärlig!
Jag tror aldrig jag upplevt ett
starkare rättspatos än den gången. Mitt svar blev: Ja, så ärliga måste vi vara.
Om så hela samhället runt oss tänjer på sanningen, och anpassar sig efter vad
som för tillfället passar det egna jaget, så måste Guds folk reagera när lögnen
visar sitt fula tryne, och visa på ett annat sätt att leva. Sanningen är det
bälte som håller ihop det inre livet hos en kristen.
BÖN
Herre, hjälp mig att
leva sant och rättfärdigt idag. Även om det skulle ställa till bekymmer för mig
så vill jag inte släppa in lögnen i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar