21 jan. 2023

ISAK OCH ISMAEL – 1 Mos 21


Bibelläsning: Första Moseboken 21

Läs bibeltexten här

”Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den som Hagar fött åt Abraham, sade hon till Abraham: ”Driv ut den här slavinnans son..” (1 Mos 21:9-10 FB)

Isak och Ismael representerar två principer:
- Isak är löftets son, det som Gud hade lovat. Det var Guds lösning.
- Ismael representerar den mänskliga lösningen.  Att inte vänta på Guds lösning, utan att ta situationen i egna händer.

Ofta kan det vara så i våra liv och i våra församlingar. Mänskliga tankar och lösningar står i vägen för Guds övernaturliga lösningar. Då vi inte tycker att Guds löften uppfylls på det sätt vi förväntat, försöker vi lösa saken på vårt eget vis.

Vi kanske också måste säga ”Driv ut det mänskliga som står i vägen för det gudomliga.” Guds tankar är så mycket högre än våra egna tankar. Låt oss inte gå miste om Guds välsignelser genom att ta saken i egna händer.

- Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att se dina övernaturliga lösningar - och att tro på dem.

_________________

Översikt: 
- Vers 1-7
Sara och Abraham får den utlovade sonen och ger honom namnet Isak.
- Vers 8-21
Slavinnans son Ismael drivs bort. Gud visar omsorg om honom och lovar att även Ismael ska bli far till ett stort folk.
- Vers 22-33
Abraham sluter förbund med Abimelek

Kommentar:
Kapitlet börjar med orden "Gud glömde inte sitt löfte". Gud hade lovat att Abraham och Sara skulle få en son. Flera år gick och ingenting hände. Abraham var hundra år. Hebreerbrevet säger att han "var så gott som död" (Heb 11:12). Även om allt mänskligt hopp var, hade inte Gud glömt och Isak föds.

Då Sara ser att slavinnans son Ismael hånskrattar åt Isak, kräver Sara att Abraham ska driva bort Hagar och Ismael. Abraham gör som Sara krävde, men tog illa vid vis sig eftersom det var hans son. Då tröstar Gud Abraham och säger till honom att det är genom Isak som Abrahams avkomma ska räknas.

Gud använder Saras avundsjuka för att utföra sin avsikt. Den grundar sig inte på avundsjuka utan på Guds utkorelse (vers 12). Den versen citeras och bekräftas två gånger i Nya Testamentet (Rom 9:7 och Heb 11:18) 

Till eftertanke:
Ismael och Isak används ofta om spänningen mellan det mänskliga och det gudomliga.
- Hur tänker du om spänningen mellan det mänskliga och det gudomliga i församlingen idag? 
- Vilken av dem anser du dominerar i församlingen? På vilket sätt?
- Ismael hånskrattade åt Isak (vers 9). Har du upplevt att det mänskliga hånskrattar åt det gudomliga? Hur upplevde du det? Upplevde du att du representerade det mänskliga som hånskrattade åt det gudomliga eller omvänt?

Inga kommentarer: