Tidig söndagsmorgon i Västerås den 1 januari. Den första söndagen i det nya året!

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
 

Vårt julfirande har sträckt sig över ett antal dagar. Dagen före julafton spelade musikkåren utanför Djäknebergets Restaurang. Restaurangen bjuder varje år de familjer vi möter i kårens sociala arbete på ett stort julbord i Restaurangen med utsikt över hela Västerås (Bild 1). Då vi spelat färdigt blev även vi som spelat inbjudna till julbordet.

Julafton firade vi tillsammans med Stockholmssonen och hans familj hemma hos hans svärföräldrar. På julafton fick vi även en hälsning från Boråssonen och hans familj (Bild 2) som firade jul i Borås. På bilden ser vi från höger till vänster: Näst äldsta barnbarnet, äldsta kvinnliga barnbarnet, hennes pojkvän, äldsta barnbarnet, hans flickvän.

På tisdagen, tredjedag jul, firade vi jul hemma hos oss tillsammans med Strömstadsfamiljen och Stockholmsfamiljen (Bild 3).

Nu har vi lämnat 2022 med många goda minnen. En höjdpunkt för familjen var vår helg i Strömstad i augusti då de allra flesta av oss kunde vara med. Strömstadsfamiljen hade just flyttat till Strömstad efter många år i Norge. Helgen innehöll en båttur till Kosteröarna, en fotbollsmatch för alla åldrar och ett sent kvällsbad i det i övrigt folktomma havsbadet.

Men nu är året slut och och vi tackar Gud för tiden som varit. Hur blir det i framtiden? I morgon kommer jag att berätta något om våra planer för 2023.

Med önskan om Guds välsignelse under årets första vecka
/Peter Baronowsky