MED UPPRIKTIGT HJÄRTA OCH MED RENA HÄNDER – 1 Mos 20

Bibelläsning: Första Moseboken 20
Läs bibeltexten här

”Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade:  Herre, vill du döda också rättfärdiga människor? Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” (1 Mos 20:4-5 FB)

Abimelek anser själv att han handlat av ett uppriktigt hjärta och med oskyldiga händer. Och Herren bekräftar att det är så i den följande versen.
   Hur ofta kan jag säga att jag handlar av ett uppriktigt hjärta och med oskyldiga händer?
Hjärtat är vår inre osynliga drivkraft och våra osynliga motiv. Händerna är de faktiska gärningar som kommer ut i det synliga.
   Någon har sagt att helgelse är det synliga resultatet i våra liv av den Helige Andes verk i vårt inre.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Herre gör ditt verk i mitt liv så att det som kommer ut i det synliga görs med rena händer. 

______________

Översikt:
- Vers 1-7 
Abraham gör det igen! Han säger att Sara är hans syster. Kungen låter hämta Sara till sitt harem, men Gud varnar kungen i drömmen och talar om att Sara är Abrahams hustru.
- Vers 8-13
Kungen ställer Abraham till svars för att han utgett Sara för att vara hans syster och Abraham svarar att han trodde att han skulle bli dödad om man visste att han var Saras man.
- Vers 14-17
Det hela slutar med att Abraham och Sara får gåvor och att Abraham ber till Gud för kungen och hans hov.

Kommentar:
Abraham gör det igen. Då de flyttade till Egypten på grund av att det blev svält i landet, vågade han inte säga att Saraj var hans hustru (1 Mos 12:10-20). Detta höll på att sluta illa. Farao och hans hus drabbades av svåra plågor. Berättelsen slutar med att Farao skickade iväg Abram och Saraj. 

Nu händer det igen i kapitel 20. Abraham kommer till Negev. Abraham syndar igen och säger att Sara är hans syster. Kungen Abimelek tar in Sara i sitt harem. Gud uppenbarar för Abimelek i sömnen och talar om att Sara är Abrahams hustru. På nytt ställs Abraham till svars för sin synd (vers 9).

Ibland ser det ut som om vissa synder är ärftliga. Samma sak händer igen. Abrahams son Isak gör exakt samma sak då han många år senare kommer tillbaka till kung Abimelek (1 Mos 26:7+).

Till eftertanke:
Man kan kanske tänka sig att Abraham inte skulle upprepa samma synd en gång till, eftersom det höll på att sluta riktigt illa första gången.
- Hur är det med oss? Har vi en benägenhet att upprepa samma synd gång på gång, fastän vi inte vill och fastän det aldrig leder till något gott?
- Vad kan vi göra för att bryta en sådan (o)vana?