HERREN SER – 1 Mos 29

Bibelläsning: Första Moseboken 29
Läs bibeltexten här

"Men när HERREN såg att Lea var försmådd" (1 Mos 29:31 FB)

Laban hade lurat Jakob och gett honom Lea till hustru i stället för Rakel. Jakob älskade Rakel mer än Lea (vers 30) och Lea blev försmådd.

Flera gånger i Gamla Testamentet möter vi detta uttryck: "När Herren såg...". Det handlar om att Gud ser den som lider och har det svårt, även om ingen annan ser det.

Vi möter alla olika slag av lidande i livet. Lidandet är ojämnt fördelat och ofta kan vi tycka att livet är orättvist.

I sådana stunder är det gott att veta att Herren ser och lider med den som lider. Han hör de lidandes böner och han griper in i sin tid. Då kanske han säger något liknande det som han sa till sitt folk då de utsatts för mycket lidande: "HERREN sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.  Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung" (2 Mos 3:7-8 FB)

- Mannakorn att tugga på under dagen: Herren ser

_________________

Översikt kapitel 29:
- Vers 1-14 
Jakob kommer till Laban och möter Rebecka.
- Vers 15-30 
Jakob arbetar sju år för att få gifta sig med Rebecka. Laban lurar Jakob och för in Lea i tältet på bröllopsnatten. Jakob får då även Rebecka tll hustru mot löfte att arbeta ytterligare sju år.
- Vers 31-35 
Lea föder söner åt Jakob

Kommentar:
- Då Laban möter Jakob säger han "Du är verkligen av samma kött och blod som jag" (vers 14). Detta visar sig ha en dubbel innebörd:
1/ de kommer från samma släktbakgrund
2/ Jakob betyder "den som bedrar" och det är på grund av att han lurade sin far och sin bror på förstfödslorätten som han flyr till Laban. Här möter Jakob en bedragare "av samma sort". Det visar sig då Laban lurar Jakob att ingå äktenskap med en annan dotter än den han lovat.

- Löftet till Abraham
(Från studiehäftet Gamla Testamentets historia/Baronowsky)

Då Herren kallade Abraham och slöt ett förbund med honom fick Abraham förbundslöften för framtiden. Dessa löften har sedan upprepats och följt Abraham och hans ätt genom historien genom generationerna. Förbundslöftena innehåller huvudsakligen tre delar. Abraham fick löfte om:
-En son  (1 Mos 15:4;  17:6;  18:10)
-Ett stort folk  (1 Mos 12:2;  17:5;  18:18)
-Ett land  (1 Mos 12:7;  13:14-15;  17:8)

En son
    Abraham hade fått löfte om en son. Men åren gick och Abraham och Sara fick inga barn. Sara hade en slavinna som hette Hagar, och Sara föreslog att Abraham skulle gå in till henne, för att Sara på det sättet skulle få en son genom sin slavinna.

    Hagar blev med barn, födde en son och han fick namnet Ismael. Då Abraham var 99 år kom Herren en gång till och gav löftet om en son som Abraham skulle få tillsammans med sin hustru Sara. Herren uppfyllde sitt löfte, även om det mänskligt sett var omöjligt för dem att få barn i den åldern. Sonen föddes och fick namnet Isak.

    Löftet om en speciell son, löftets son, som skulle bli till välsignelse för alla folk, bärs sedan vidare genom GT och blir senare uppfyllt ännu en gång genom Jesus Kristus.

Ett stort folk
    Herren lovade att Abraham skulle bli far till ett stort folk. Lika talrikt som sanden på marken (1 Mos 13:16), och lika talrikt som stjärnorna på himlen (1 Mos 15:5).

   Gud har uppfyllt sitt löfte:
-Genom Ismael är Abraham far till alla miljoner araber
-Genom Isak är Abraham far till alla miljoner judar
-Genom Kristus är Abraham far till alla miljoner kristna

”Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.” (Gal 3:7)
”Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” (Gal 3:29)

Ett land
    Herren hade också gett Abraham löfte att han och hans ätt skulle få ett speciellt land, Kanaan, löftes land. Genom världshistorien kan vi se hur detta löfte uppfylls upprepade gånger.

1. Först fick Abraham själv landet då han fick order om uppbrott från Ur för att bege sig till Kanaan.

2. Många hundra år senare är judarna ett slavfolk i Egypten. Genom Moses och Josua ger Gud dem landet tillbaka.

3. Många hundra år efter det blir judarna bortförda till fångenskapen i Babylon. Ännu en gång uppfyller Guds sitt löfte och folket får återvända ´hem´ och bygga upp sitt land.

4. I generationen efter Jesus gör judarna ännu en gång uppror mot ockupationsmakten, Romarriket. Upproret slås ned och judarna skingras ut över hela jorden.

    I GT kan vi se många profetior som beskriver hur detta löfte uppfylls gång på gång (skrivet över tusen år i förväg):

-”HERREN skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra” (5 Mos 28:64)
-Där kommer folket att få utstå mycket lidande (5 Mos 28:65-67)
-Men Gud ska bevara dem som ett folk trots att de inte lever samlade i ett land (3 Mos 26:44)
-Och ”HERREN, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HERREN, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HERREN, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. HERREN, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det.” (5 Mos 30:3-5)
-Det står till och med beskrivet i GT på vilket sätt judarna ska återvända till sitt land. På havet och i luften, de ska komma  ”lika duvor som flyger till sitt duvslag.” (Jes 60:8-9)

    Århundradena gick och först på 1900-talet var det tekniskt möjligt att komma till Israel ´luftvägen´. Under 1900-talet återvänder många judar till ett land där deras förfäder bodde mer än 1.800 år tidigare. År 1948 blev Israel igen en nation. Gud hade inte glömt sitt löfte till Abraham.

Till eftertanke:
- Hur tänker du om att "Herren ser"? Känns det hotande eller känns det tryggt och beskyddande?
- Då du är medveten om att Herren ser, hur påverkar det ditt dagliga liv?