Tidig söndagsmorgon i Västerås den 29 januari

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Jag läser mycket nu förtiden. Förra helgen då jag la ifrån mig en färdigläst bok satt jag och funderade på vilken bok jag skulle börja läsa. Innan jag gick fram till bokhyllan hade jag bestämt mig för att läsa "Mannen som väckte ett folk" författad av Nils Hydén. Jag har läst den tidigare men jag fick lust att läsa en bok om de gamla väckelsepredikanterna. Boken handlar om John Wesley och tiotusentals människor har blivit väckta och frälsta genom hans liv och förkunnelse. Boken gavs ut innan jag var född har blivit ganska gammal nu (vilket också gäller mig). Det är en så gammal bok att det inte går att läsa den innan man sprättar upp sidorna med en papperskniv.

På det första uppslaget finns en liten etikett inklistrad i boken med texten: "Peter Baronowsky. Med tack för god insats i söndagsskolan 1967. Stockholms 6:e kår".
Jag har inget minne att jag gjorde en insats i söndagsskolan på den tiden och om jag gjorde det betvivlar jag på att den var så god eftersom jag, då jag ser mig tillbaka, skulle vilja beteckna mig som kulturell frälsningssoldat under den tiden. Det vill säga att jag såg ut som en frälsningssoldat och gjorde det en frälsningssoldat skulle göra utan att själv ha en levande tro på Gud eller gemenskap med Jesus (jag gjorde nog dessutom en del saker som en frälsningssoldat inte ska göra).

Den rörelse som växte fram genom John Wesleys förkunnelse kallades för Metodisterna. Namnet fick de på grund av att de var så metodiska i sitt utövande av sin tro. Wesley själv gick upp klockan fyra varje morgon för att läsa Bibeln och be. Han skrev också noggrant en dagbok om sitt liv och gemenskap med Herren.

Wesley själv antyder i boken en varning att vi inte ska fastna i en metod. Det är lätt att vi dyrkar metoden mer än att verkligen leva beroende av Guds ledning och kraft i sitt liv. Wesley reste ut med båt till Amerika för att evangelisera bland indianerna men indianerna mötte han aldrig. Han kom inte längre än till Amerikas ostkust och blev där ledare i en kyrka. Men det slutade inte så bra. Han fick närmast fly långt från hemmet för att komma med en båt tillbaka till England.

Under en lång tid i England var han deprimerad och såg hela amerikaresan som ett stort misslyckande. Vändpunkten för Wesley var då han besökte en gudstjänst i en liten församling i London. Där mötte han Gud på ett dramatiskt sätt och blev fylld med den Helige Ande. Wesley betecknade sin Amerikaresa som ett arbete i egen kraft och nu skulle han tjäna i den Helige Andes kraft och det var så väckelsen började.

Lärdomen i detta, enligt Wesley, är att det är bra med rutiner och metoder, men det är ännu viktigare att tjäna i den Helige Andes kraft.

Veckan i övrigt ("vi" betyder Rut och jag i de fyra första punkterna):
- i tisdags hade vi samling för "Hemgruppen" hemma hos oss.
- på onsdagen åkte vi en längre biltur för mentorssamtal,
- på torsdagen var vi på övningen med hornmusikkåren,
- på lördagen medverkade vi praktiskt på en "Familjefest" på kåren,
- nu är det söndag och idag har vi ett gemensamt möte för kårerna i Uppsala, Sala, Västerås och Örebro. Mötet börjar klockan 15:00. Det är bäst att komma i tid för att få en bra sittplats.

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky